En ärlig inblick i Hanna Fridh's liv

jag kommer ihåg vartenda litet ord du sa till mig. jag sparade orden. dom fastnade på min näthinna på något sätt. dom finns fortfarande kvar, men riskerar hela tiden att bli raderade. massa spam hela tiden. så himla fejk.
hur kan det vara så stor skillnad? 1 år, ett endaste år i hela universum. hur fan kan det hända så mycket saker?
jag vet inte hur du mår nu, men jag vet hur du mådde då. när du var äkta. en människa. av kött & blod och inte av plast.
du försöker gömma dig, bakom din mur av förändringar. men jag ser dig fortfarande. jag känner dig, och jag kände dig så väl.
det finns en massa nya människor i både ditt , och mitt liv nu. men det är fejk. fejkfejkfejk.
it's not easy to live when your friends doesn't know the real you.
eller, kan man förresten kalla dom vänner? jag vet faktist inte det. har dom ställt upp för dig? nej. gillar dom dig på riktigt? nej.

för exakt ett år sedan var allting på rätt spår. det hände en massa roligt, visst..lite mindre roliga saker också men vi var alltid alltid tillsammans. och vi stöttade varann i allt. genom allt.
sen vet jag inte vad som hände, men plötsligt var alla på helt olika spår. och alla förändrades genom den resan.
fast vi alla hade samma mål, så tog vi ändå olika vägar? det blev fel någonstanns där på mitten. i det här inlägget också. det är väldigt patetiskt, och välsigt snurrigt och ingen fattar någonting.
men iallafall? låt inspirationen flöda , säger alltid min handledare. okejokej svarar man då och så skriver man en påhittad ful dikt om kärlek och bla bla. sagor om prinsar & prinsessor som levde lyckliga i alla sina dagar.
sånt finns ju inte, inte på riktigt. det är bara någon med en jävlig massa fantasi som har suttit och kommit på allt det där. bara för att barn inte ska veta sanningen från början.
vi är uppvuxna med lögner. inget var sant. tänk om vi skulle säga typ "nej du kommer bli sviken, dumpad, dina föräldrar kommer dö någon gång, du kommer kanske få en jättefarlig sjukdom och dö eller så dör du i en olycka"

inga barn skulle bli mer än typ 5 år då, dom skulle seriöst ta självmord.
men vaför är ingen ärlig? varför har ingen sagt sanningen tidigare?
VARFÖRVARFÖRVARFÖR?

så nu, nu lämnar jag den där skiten & alla dina lögner.
och det känns så jävla bra att det finns inte.

för jag är starkare än dig.